Familjekonstellationer

Familjekonstellationer omfattar ett fenomenologiskt och själsligt förhållningssätt och är en terapeutisk metod för att avtäcka och söka lösning på dolda dynamiker i familjesystem.

Familjekonstellationer har fokus på familjesystemet, dess överlevnad och välbefinnande. Med hjälp av uppställning (i grupp eller med bordsdockor) avslöjas den dolda dynamik som verkar i familjer. När vi då kan lösa omedvetna knutar i familjesystemet kan vi också leva ett mer medvetet liv.

När vi låter andra bära sitt eget öde och vi ger dem som tillhör oss en plats i våra hjärtan får vi tillgång till kärlekens verkliga kraft. En lösning har effekt endast om den berör, aktiverar och bekräftar klientens kärlek. Försoning med det som varit kan då ske på en själslig nivå.

En familjekonstellation går till så att klienten väljer ut representanter för sina familjemedlemmar, inklusive sig själv, ur den grupp som är närvarande. Han/hon placerar sedan representanterna i förhållande till varandra utifrån en inre spontan bild. Terapeuten går därefter runt till samtliga i konstellationen och frågar hur de upplever sin situation i de positioner där de blivit placerade. Utifrån detta synliggör terapeuten den dolda dynamiken i familjens inre struktur och går därefter steg för steg mot en lösning. När terapeuten ser en lösning går klienten själv in och tar sin plats i konstellationen. Ofta föreslår terapeuten en mening som klienten kan säga till någon i familjen eller en specifik symbolisk gest att utföra.

Om du har personliga frågor, är intresserad av att delta eller göra din egen familjekonstellation kan du kontakta Charlotte Palmgren*
För föredrag, workshops och kurser, läs i kalendariet under Evenemang

Fyra grundpelare
Det mest utmärkande för Bert Hellingers arbete är:

1. Det fenomenologiska förhållningssättet. Att ”se verkligheten som den är”.
2. ”Kärlekens ordningar” – de principer som styr familjesystem och andra system.
3. Beskrivningen av bakomliggande dynamiker som leder till lidande och död.
4. Användandet av representanternas i familjeuppställningen fysiska och känslomässiga reaktioner som information för att söka en lösning.

Det fenomenologiska förhållningssättet
Det fenomenologiska tillvägagångssättet innebär att terapeuten utgår från det som kan iakttas i uppställningen och från de fysiska och känslomässiga reaktioner som finns hos representanterna för medlemmarna i familjekonstellationen. Terapeuten utgår alltså helt från det han ser och iakttar i ögonblicket och detta är sedan vägledande för dennes interventioner. Bert Hellinger menar att detta endast fungerar om man som terapeut är helt utan avsikter och önskningar om något särskilt resultat. Att våga ”gå till den yttersta gränsen” med klienten och visa på ”det som är” ger klienten möjlighet att få ett nytt perspektiv på sitt lidande, bortom förutfattade meningar och psykologiska förklaringar. För detta arbete krävs därför mycket lite information. Endast vad som varit av avgörande betydelse i familjen, såsom för tidig död, sjukdomar, om någon blivit bortglömd, adoptioner, aborter och liknande är av vikt för att sätta upp en familjekonstellation och söka en lösning på klientens problem.

”Kärlekens ordningar” – de principer som styr familjesystem och andra system.
Som ett resultat av sina mångåriga erfarenheter med familjekonstellationer har Bert Hellinger formulerat de lagar som styr och måste beaktas för att kärleken ska kunna flöda fritt i familjen.

De fundamentala lagarna/ordningarna är:

• Alla i systemet har rätt att höra till
• Alla har en given plats. Företrädesrätt gäller i tid
• Givande och tagande måste balanseras

Mellan barn och föräldrar gäller:

• Föräldrar ger och barn tar
• Barn måste nöja sig med en skillnad i givande och tagande, utjämning är omöjlig
• Kärlek lyckas bäst när barn är barn och föräldrar är föräldrar

Tre vanliga mönster av givande och tagande mellan föräldrar och barn är skadliga för kärleken:

• Barn vägrar ta sina föräldrar som de är
• Föräldrar försöker ge och barn att ta sådant som är skadligt
• Föräldrar försöker ta ifrån barn och barn försöker ge till föräldrarna (omvänd ordning)

Bakomliggande dynamiker
Bert Hellinger har funnit att förutom det personliga samvetet finns det även ett systemiskt samvete, som vi varken känner eller hör. Detta samvete tillåter inte att någon utesluts, inte har sin rätta plats i systemet eller att någon försöker balansera en annans persons skuld. Om så sker är det en efterkommande som får lida för det och detta lidande kan gå vidare från generation till generation. Grunddynamikerna som verkar i familjer när ordningarna/lagarna inte följs är: ”Jag följer dig in i döden/sjukdomen/ditt öde”, ”Hellre dör jag än du” eller ”Hellre går jag än du”, samt sonande för personlig skuld.

Insnärjdhet och oreda i systemet uppstår alltså när barn tar på sig sådant som hör till deras föräldrar, t.ex. skuld, sjukdomar, ansvar, oförrätter som lidits eller begåtts. Dessa beror på barnets ”blinda kärlek” till sina föräldrar och till sitt system, där barnet genom magiskt tänkande tror att det genom att lida och t.o.m. dö i någon annans ställe kan förhindra andras lidande och död. Genom att i familjeuppställningen synliggöra detta och belysa ”det som är” kan denna blinda kärlek istället vändas till ”upplyst kärlek”, vilket betyder att då kärlekens ordningar/lagar följs är försoning och frid i systemet möjlig.

Användandet av representanternas i familjeuppställningen fysiska och känslomässiga reaktioner.
De personer som representerar medlemmarna i en familjekonstellation upplever ofta starka fysiska och känslomässiga reaktioner som tillhör den aktuella familjemedlemmen. Genom erfarenhet och återkoppling är det uppenbart att representanter i familjeuppställningar har tillgång till förbindelse, förnimmelse och känslor hos familjemedlemmarna som de respresenterar. För detta fenomen finns det ännu inga förklaringar. Uppställd i familjekonstellationen befinner man sig i ett ”vetande fält”, där man inte längre talar utifrån sig själv utan blir till ett redskap för att hitta en god lösning.

Ett försök att förklara kraftfältet i familjeuppställningarna är teorin om ”morfogenetiska fält” av den engelska biologen Rupert Sheldrake. Denna teori innebär att arv inte bara följer med gener utan också morfiska fält. I dessa fält existerar en sorts kollektivt minne för respektive art. Fältet berikas genom varje arts individ och omvänt är varje individ ”bunden till” detta minne. Detta skulle kunna tjäna som förklaring till att representanterna i familjekonstellationerna får tillgång till familjeminnets kunskap genom sin ”representerande iakttagelse”. Rupert Sheldrake har visat stort intresse för Bert Hellingers själssystemiska upptäckter och de har vid ett flertal tillfällen mötts för att utbyta erfarenheter.Andra intressanta förklaringsmodeller är epigenetik och kvantfysik.